Så tänktes det

Ibland ser man såna som tycker att deras liv går bra, eller åtminståne helt ok. Såna som inte ser när det går åt helvete för att det alltid gjort det och processen är så lång att det är svårt att urskilja milstolparna i helvetesgången. Ofta ser man dom som man bara ser en gång, de som varit åt helvete så länge att sprickan de föll i för länge sedan vuxit igen. Där ska de befinna sig tills de dör och även då blir de kvar. Andra som man känner igen ser man så tydligt på var det bär av. De som vill plocka smultronen vid vägen utan att bevandra den. Det vill vi väl alla men de flesta av oss låter bären växa tillbaka innan vi unnar oss istället för att girigt stirra i diket istället för att lyfta blicken och se var smultronvägen bär.