Brooklyn to Bogue Sound

Vi åkte idag till Bogue Sound. På vägen dit finns ett naturreservat, ett sånt "National Forest" som svärmar av "Native Americans" som stolt visar upp sin naturreligion och sina händigt tillverkade sniderier.
För att börja med målet av vår resa - Bogue Sound, så var det lite vad vi väntade oss. Förutom en bilupplevelse som innebar att köra uppe på en sandbank ute i havet med vatten på båda sidor, som jag fantiserade om, så fanns allt vi väntat oss. Ett litet mysigt samhälle vid kusten där man kunde köpa ostronburgare, vin och keramik, vilket vi också unnade oss. Förutom det såg jag en liten liten ödla och hörde knarriga sydstatsröster som pratade om fiske. Allt fascinerade mig! Och dagen! Oh, en sådan dag! Sommarvärme och "Howdy stranger" tills solen gick ner!
Många utropstecken nu, så låt oss återgå till Croatan National Park, där sann amerikansk kulturhistoria visas upp av infödingar. Och med ordet infödingar så menar jag inavlade. Jag vet inte om de var inavlade ens det minsta, men jag har svårt att tro att de som kallas indianer någonsin har sett så andefattiga ut. Antingen har luften gått ur dom eller så har dom blivit ersatta av vita kastlösa.
Det jag tidigare benämnde som "National Forest" var precis som vilken annan landsbygd som helst. Kan tänkas att man behöver fotvandra för att få se det riktiga rödskinnslandet, men att kanta vägen genom indianernas tilldelade landsområde med militärbas, skrothandlar, trailer parks och bomullsodlingar känns aningen respektlöst. "Great Peyote Cayote Long Legs" skulle vända sig i sin tipi om han inte sov som ett bergatroll.
Så nu, efter att ha förtalat ett helt folkslag, ska jag fortsätta med depraveringen av deras hantverk som tar sig uttryck i förfallna hus och övergivna verkstäder... om inte verkstäderna var övergivna, så skulle kanske husen vara upprustade. Kanske är jag någonting på spåret här...?
Men faktum är att fredspipan har bytts ut mot röda Marlboro, hästen mot Forden, tipi mot trailer, osv tills indian är utbytt mot fruktansvärt dekadent vit man utan ambition och vision. Detta visste vi innan vi åkte till USA. Läsaren visste det innan jag skrev det. Men vi såg det! I sitt smutsiga och trötta original; Hej USA!
Men det finns hopp, tro inte annat! Vi kan fortfarande samlas runt totempålen om vi kan finna den, men det är lättare att ledas till det vägen har att erbjuda. Någonting i den här stilen:
Skylt 1 - JESUS WILL RETURN SOON
Skylt 2 - ARE YOU READY? YOU CAN BE
Skylt 3 - JESUS WANTS TO HELP YOU
Skylt 4 - REMEMBER YOU ARE A SINNER
Skylt 5 - JESUS DIED FOR YOU
Och sedan en varm inbjudan till kyrkan som ligger i anslutning till sista skylten. Strax efter det en skylt för en stripclub, och en stripclub. Jag vet inte vad man ska dra för slutsats av detta. Only in America.

And in other news; Mark got a new tattoo in Brooklyn, NY, before Betty got lost on the turnpikes of New Jersey. Picture shown above.

Take care!
/Mark